Att känna efter och leva

Livet här i Santhiaba fortsätter sin lilla gång. Idag när jag gick tillbaka från Ker Soda, skolan där jag håller lektioner om barnens rättigheter, mot vårt center Sunu Ker så blev jag varm om hjärtat. Känner mig hemma här och tycker om de människor jag ser, de ljud jag hör och de lukter jag känner.

Dagarna går fort här eftersom allt tar längre tid än i Finland och tidsbegreppen är flytande. Igår sku jag och centrets ledare Babacar köpa roskisar som vi ska sätta upp här och där i kvarteret, men en signatur fattades på något papper, så dom sa till oss att vi ska komma tibaka på fredagen. Två timmars taxiresa och mycket väntande i onödan. Men man blir van vid sånt och lär sig att ta saker i den ordning dom kommer. Alltid när man frågar något av centrets jappar angående program, möten eller tidtabeller, så är svaret att det händer i sinom tid, inshallah. Om gud så vill. Men när allt kommer omkring så blir slutresultatet oftast bra om int ännu bättre än man tänkt sig, bara man har tålamod och humor. Ja sitähän löytyy :)

Vi har sett igen lite mera och märker att Senegal är mycket mera än allt som finns här på centret. Vi åker taxi varje gång vi skall utanför Santhiaba, och jag njuter otroligt mycket av taxiresorna. Det är njutbart att titta ut från det öppna fönstret på landskap som förändras, palmer, nötförsäljare och det livliga kvarterslivet. Nästa vecka tar vi oss till en jazzfestival i Saint Louis i norra Senegal, vilket ska bli intressant. Musiken är mångsidig, medryckande och underbar här i Senegal, varför det ska bli intressant att uppleva den senegalesiska jazzen.

Inga magproblem har vi fått ännu, förutom en känsla av att vänja sig till nåt lite annorlunda. Vi har hittat en ny favoritfrukt, nämligen mango. Dom är stora, billiga, saftiga och smakfulla, något helt annat än i Finland. Fast senegaleserna skrattar till oss då vi äter mangon, eftersom mangosäsongen börjar först i juli och dom tycker att vi är helt galna då vi äter den nu redan. Igår var vi ute på en (antagligen närmast kristen) bar här i närheten. Efter två veckor av "jebujen" (fisk med ris) varje dag, tyckte vi att det var dags för nåt nytt. På baren säljs en rätt: griskött per kilo. De grillar, marinerar och lägger lite sås och lök till. En flaska rödvin njöt vi också av. Flickan som servade oss var enormt vänlig och fick en bra tipp. Hela kvällen blev 4 euro per man, vilket säger något om prisnivån här.

Våra arbetsuppgifter fortsätter som normalt. Jag har barnrättighetsworkshopar fyra gånger i veckan, och Johan har med mig som översättare börjat lära ut datakunskaper till kvarterets människor.

Nu ska vi igen ha datakurs, varpå vi på eftermiddagen far till stranden. Kommer att bli skönt att tvätta av sig all sand.

A plus tard nos amis finlandais, vi tänker mycket på er men saknar inte ännu hem :)

Stora kramar av Astou Diop Mbaye och Yosof Diop Mbaye