Hett

Vi är tillbaka i Santhiaba igen efter att ha varit på utflykt till norra Senegal. Staden vi besökte heter St Louis, och ligger dryga 200 km från Dakar. Den är uppbyggd av fransmän på en två kilometer lång ö mellan Mauretanien och Senegal, det forna franska Västafrikas huvudstad. Staden är som en oas av bortglömda drömmar och ett en gång mäktigt kolonialrike. Detta syntes också i stadens utseende: en blandning av pittoreska småstäder i södra Frankrike och lite slitna grekiska fiskebyar, kryddad med senegalesisk lättja, (o)organisering och livsglädje.

I St Louis fick vi uppleva en helt ny typs varande: vi var turister med stort T. Här i Santhiaba jobbar vi ju, vilket leder till att vi blir mottagna som jämställda arbetskamrater och vänner. Men i St Louis var vi anonyma, turistiga, lite bortkomna och vita, vita, vita på gott och ont. Det var skönt att för en gångs skull inte behöva ta ansvar över sitt beteende, att äta och dricka gott och gömma sig bakom den turistens vilsna mask. Det negativa med det här var att alla som närmade sig oss ville sälja något, tigga eller erbjuda sina tjänster som turistguide, kusk för hästkärra, enastående djembetrummis eller gud vet vad. Det var ömsom komiskt, ömsom irriterande och väldigt långsamt att bli uppstannad i varje gatuhörn och höra samma fraser gång på gång (är ni fransmän, aj inte?, aj Finland, var är det? ni är så jättevälkomna hit till St Louis, tycker ni om vår stad, visst är den vacker...skulle ni förresten vara intresserade av att...?), när man visste att vi förr eller senare skulle måsta avböja tjänsten eller turistvaran. En av våra dagar i St Louis hyrde vi cyklar för att se lite utanför den vackra (men slitna) turistoasen. Vi såg en massa långa och smala pirog-fiskebåtar, en stor muslimsk begravningsgård och en lång, vit orm. Uj. Vid atlanten hittade vi dessutom andra intressanta djur, maneter, myrlejon och en svartvitrandig orm. Uj en gång till säger ormskräckade jag :)

Det var intressant att se hur Senegal ser ut utanför Dakar. Vi körde till St Louis i en söndrig minibuss längs breda farleder genom planteringar av olika slag och torkad savann som byttes ut i småbyar med dess hyddor och mangostånd. För oss var det så hett och dammigt inåt landet att vi just och just orkade tala med varandra där vi satt i bilen, men byborna arbetade på som vanligt med tunga lass på huvudet, utan att verka vara det minsta störda av hettan. Vanesak helt tydligt, som vi nordbor inte har inne i oss.

Nu då vi är tillbaka vid centret så ska vi fortsätta med arbetet, jag med barnen och Johan med sina barn... alltså datorer :) Jag har kontaktat tre organisationer som jobbar med barnens rättigheter (UNESCO, Amnesty och en afrikansk organisation EDEN), och vi ska försöka upprätta en barnrättighetsklubb här på centret med dessa samarbetsorganisationer för att få kontinuitet på det arbete jag börjar med. Förutom detta så skall mitt andra projekt gällande kvinnors rättigheter komma igång inom de närmaste veckorna. Jag har turen att få arbeta tillsammans med en norsk sjuksköterska, Malin, som bor under sommaren i Dakar och inte hade ett eget projekt på gång just nu. Tillsammans kan vi lättare ta upp teman som könsstympning och hygien, jag med mitt folkrättsperspektiv och hon med den medicinska sakkunskapen. Det ska bli intressant att ha diskussionsstunder med kvarterets kvinnor om deras sätt att tänka runt kvinnans roll i det senegalesiska samhället och andra relaterade ämnen. Det är ju lätt för mig att uttrycka mig om det jag ser i det dagliga livet (städning, matlagning och barnskötsel hör atuomatiskt till kvinnans uppgifter, medan männen sitter vid caféet och filosoferar, en i mina ögon ojämn könsfördelning), men hur ser det ut i senegalesiskt perspektiv?

Rubriken till detta dagboksinslag är "hett". Hettan har kommit för att stanna. Solen gassar från zenit non-stop känns det som, vilket också lägger sin prägel på människorna här. Rörelserna är långsamma, ögonlocken tynger och attityden är slapp. Folk vakar halva natten för att få uppleva något annat än dagens hetta. Det har tagit mig två timmar att skriva detta inslag. Egentligen är hettan skön, fast lite förlamande.. man måst komma ihåg att dricka ordentligt.

Jag har hört att det är varmt i Finland också, vilket gör mig glad. På detta sätt kan ni lite tänka er hur vi har det här i detta stekande land :) Sköt om er alla, njut av sommaren och ta vara på er själva. Vi tar också vara på oss.

Många kramar av Krista

ps. vi har satt nya foton på http://s.ehnberg.net/senegal, enjoy :)