Morgonstund med guld i mund

Jag älskar morgnar efter en välsoven natt. Det lugn som man då vaknar med är härlig, en skön, utvilad känsla. Imorse var just en sådan morgon. Då vi vaknade var centret så tyst och folktomt att några katter, som annars är så skygga att man just och just hinner ske skymten av dem, låg på bänkar och efterlämnade klädhögar. De drog sig i solen och tycktes njuta av morgonstunden lika mycket som jag. Efter att ha dragit oss i sängen länge och väl, tassade jag ner till köket för att skära upp mango medan Johan traskade till ett näraliggande brödstånd för att inhandla sitt nya favoritmorgonmål: en halv batong med ägg och tonfisk. Han lär sig franska med stormsteg.. igår kväll då vi sku köpa mango vid marknaden så stod jag brevid och smålog när Johan utan problem talade sig igenom hela köpstunden.

Snart är det midsommar. Den längsta dagen på året. I senegalesiska mått betyder det, enligt Johans uppskattning, en timme längre ljust än på vintern. Men det är också något det. Johan blev lite sentimental imorse då han insåg att han inte kommer att få fira midsommar i Aspharu med daijuna, den första gången på fem (sex?) år då han missar en av årets höjdpunkter. Han undrade vem som nu ska vara kokko-mästare.. Men de facto ska vi ha lite midsommar här vi med. Har tänkt slå oss samman med Malin och Jesper, ett norsk-danskt par som råkar bo ganska nära oss. På fredagen ska vi ta oss till en supermarket på ett av Dakars lite finare områden och se hur nära sill, nyppis, gravlax och svampsallad. Kanske vi lagar midsommarkransar av Baobabträdets blad.

Jag fick riktigt goda nyhter igår kväll då vi fick besök av Albert, en av lärarna på Kër Soda skolan där jag håller barnrättighetstimmar. Han sa att barnen i den nästäldsta klassen (7-8-åringar) har blivit så ivriga med att lära sig barnens rättigheter, att de varje morgon behandlar en rättighet och diskuterar kring den, trots att jag håller lektioner endast en gång i veckan per klass! Jag blev helt häpen, eftersom jag varit lite osäker på det genuina intresset i det jag behandlar med dem. Och vad skulle vara bättre än att barnen tillsammans med lärarna i skolan själva nappar på idén att fortsätta med mitt projekt på egen hand?

Jag har upptäckt en helt ny sida av mig, den som tycker om barn (efter min tid som au pair i Schweiz hade jag fått tillräckligt för en tid framåt). Den goda sidan med barn är att de alltid är så ärliga och uppriktiga. De försöker inte vara något de inte är, och jag kan lita på att den respons jag får av dem, vilken hittills varit härligt positiv, är äkta. Till råga på allt är barnen helt bedårande här, hoppar i famnen på en och ropar våra namn på långt håll varje gång vi närmar oss kvarteret.

Johans datakurser skulle komma igång igen igår efter ominstallationer, men hokkus pokkus så kom ingen på kurs, trots att de varit väldigt efterfrågade. Samma sak idag: inga mänskor. Så det finns många sociala och kommunikativa nycker och mönster som vi inte förstår oss på, kanske kommer det med tiden.

Nu ska vi ta siesta, sköt om er och ha det bra. Och glad midsommar, ät sill och nyppis och drick snaps för vår del också :)